»'Och arbetet?'
»'Är nästan helt och hållet nominellt.'
»'Vad menar ni med det?'
»'Jo, ni måste vara på kontoret eller åtminstone här i huset hela tiden. Om ni före den utsatta tiden går er väg, blir ni genast och för alltid av med platsen. Testamentet uppställer uttryckligen detta villkor.'
»'Det är ju bara fyra timmar om dagen — jag kan tryggt lova att stanna här hela den tiden', sade jag.
»'Inga ursäkter för er frånvaro skulle gälla', sade mr Duncan Ross, 'varken sjukdom eller affärer eller något som helst annat. Stanna här måste ni, eljes går ni miste om er plats.'
»'Och vad skall jag göra?'
»'Ni skall skriva av Encyklopædia Britannica. Första delen ligger i skåpet där. Ni måste själv bestå er med papper, bläck och pennor, men ni kan begagna det här bordet och en stol. Kan ni vara färdig att börja i morgon?'
»'Ja visst', sade jag.
»'Far väl då, mr Jabez Wilson; tillåt mig att ännu en gång lyckönska er till den fördelaktiga befattning, ni erhållit!'
»Han ledsagade oss hövligt till dörren, och jag gick hem i sällskap med min bokhållare, knappt vetande, vad jag skulle säga eller göra, så glad var jag över den tur jag haft.
»Hela dagen funderade jag emellertid på saken, och om kvällen var mitt goda humör sin kos; jag var fullt övertygad om, att alltsammans ej var annat än ett skämt eller ett bedrägeri, fast jag ej kunde inse meningen därmed. Det föreföll mig alldeles otroligt, att någon skulle ha kunnat upprätta ett dylikt testamente eller vilja betala så mycket för att få Encyklopædia Britannica kopierad. Vincent Spaulding gjorde allt, som stod i hans makt, för att muntra upp mig, men när jag gick till sängs, hade jag övergivit all tanke på saken. På morgonen beslöt jag likväl att gå och se efter, hur det tedde sig, och försedd med litet bläck, en gåspenna och några ark skrivpapper begav jag mig åstad till Pope's-Court.
»Till min stora glädje och överraskning var allt, som det skulle vara; bordet var iordningställt för mig, och mr Duncan Ross var där för att sätta arbetet i gång. Han sade till mig att ta i tu med bokstaven A, och sen lämnade han mig ensam; emellanåt kom han in för att se efter, hur jag hade det. Kl. 2 tillsade han mig att sluta, berömde min flit och stängde kontorsdörren efter mig.
»Så fortgick det dag efter dag, mr Holmes; om lördag kom direktören in och gav mig fyra blanka guldmynt för min veckas arbete. Detta skedde veckan därpå och ännu en vecka. Var morgon kom jag till kontoret kl. 10, och kl. 2 gick jag hem. Efter några dagars förlopp kom mr Ross in till mig bara en gång på förmiddagen, och slutligen såg jag ej alls till honom. Naturligtvis vågade jag ej lämna rummet ens för en sekund: jag kunde ju aldrig veta, om och när han möjligen kunde infinna sig, och platsen var så bra, att jag ingalunda ville löpa risken att förlora den.
»Sålunda förflöto åtta veckor, och jag hade skrivit om Abbotar, Arkitektur, Attika och allt möjligt på A och hoppades snart kunna börja på B. Jag gav inte ut litet för skrivpapper, må ni tro — en hel hylla var nästan full av vad jag kopierat. Då var det plötsligen slut med hela saken.»
»Slut?!»
»Ja, sir — i morgse, sir. Jag kom som vanligt till kontoret kl. 10, men dörren var stängd och reglad, och
