slutar sina da'r i galgen. På visst sätt har den här 'affären' ej varit utan sitt lilla intresse.»
»Jag förstår inte riktigt gången i ditt resonemang». sade jag.
»Du inser väl, att denne mr Hosmer Angel måste haft något viktigt skäl för sitt egendomliga uppförande, och det var ju tydligt, att den ende karl, som hade någon fördel av händelsen, var styvfadern. Därtill kom det faktum, att de två männen aldrig någonsin råkade varandra, utan att den ene alltid infann sig, när den andre var borta. Anmärkningsvärda voro också de blå glasögonen och den hesa, viskande rösten, vilka liksom de stora polisongerna tydde på förklädnad. Min misstanke fann sin bekräftelse, när jag såg, att även underskriften på hans brev voro skrivna med maskin; härav drog jag den slutsatsen, att hans stil var den unga flickan så välbekant, att hon skulle kunna känna igen även det minsta ord, skrivet med hans egen hand. Du ser ju, att alla dessa enstaka fakta, såväl som en del mindre betydande omständigheter, peka i samma riktning.»
»Och hur kunde du verifiera dem?»
»Sedan jag väl fått korn på karlen, var det lätt att få mina misstankar bekräftade. Jag kände till, hos vilken firma han var anställd. Sedan jag fått den tryckta beskrivningen på den försvunne, tog jag bort allt, som kunde anses vara förklädnad — polisongerna, glasögonen, rösten — och skickade den till firman med begäran att få veta, om beskrivningen passade in på någon av deras handelsresande eller agenter. Jag hade redan märkt de små felaktigheterna i skrivmaskinen, och jag skrev till karlen själv under hans kontorsadress och bad honom komma hit. Alldeles som jag förmodade var hans svar maskinskrivet och uppvisade samma obetydliga, men typiska felaktigheter, som de, vilka funnos i mr Hosmer Angels brev. Samma post medförde till mig ett brev från Westhouse & Marbank, som sade, att beskrivningen i varje hänseende passade in på en av deras bokhållare, James Windibank. Voilà tout!»
»Och miss Sutherland?»
»Om jag säger henne sanningen, kommer hon ej att tro mig. Du erinrar dig kanske det gamla persiska ordspråket: 've honom, som rövar tigerns unge, och ve även honom, som tager en villfarelse från en kvinna'. Det finns lika mycket visdom hos Hafiz som hos Horatius och säkerligen lika stor världskännedom.»
