Sida:Sherlock Holmes äventyr - Fjärde samlingen.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


»Ni har varit uppe och besett platsen, där brottet blivit begånget, har jag hört?» sade översten.

»Ja, inspektören och jag ha företagit en liten rekognosering», svarade Holmes.

»Med eller utan resultat?»

»Vi ha gjort åtskilliga intressanta upptäckter. Jag skall tala om alltsammans för er under vår promenad. Först och främst ha vi sett den stackars mördade karlens lik. Han dog verkligen av ett revolverskott, så som man sagt.»

»Hade ni tvivlat på det?»

»Å — det är nog bäst själv förvissa sig om allting. Det lilla besväret hade sin nytta med sig. Sedan hade vi en intervju med mr Cunningham och hans son; de visade oss det ställe, där mördaren under sin flykt trängt igenom trädgårdshäcken. Det var mycket intressant att få se.»

»Ja, naturligtvis.»

»Sedan besökte vi den stackars karlens mor, men hon är så gammal och slö, att vi ej fingo veta något av henne.»

»Och vad är resultatet av edra efterforskningar?»

»Övertygelsen om, att brottet långt ifrån hör till de vanliga. Vårt besök på herrgården nu kan möjligen skaffa oss litet ljus i saken. Jag tror, inspektör, att vi äro fullt ense om, att det lilla brevfragmentet, som fanns i den döde mannens hand och som innehöll en häntydan på det timslag, då han mötte sin död, är av största vikt.»

»Det borde giva oss en ledtråd, mr Holmes.»

»Ja visst, och det gör det också. Den, som skrivit den biljetten, är samme man, som förmådde William Kirwan att mitt i natten lämna sitt hem. Men var är väl resten av brevet?»

»Jag har på det noggrannaste undersökt marken i hopp att finna det», sade inspektören.

»Det har blivit slitet ur den döde mannens hand. Varför var någon så angelägen att få det i sitt våld? Jo, emedan det utgjorde en graverande anklagelse mot denne någon. Och vad gjorde han sedan med det? Han stoppade det troligen i sin ficka, utan att märka, att ett hörn blivit avslitet och fanns kvar i den mördades hand. Om vi kunde få fatt i återstoden av det där pappersarket, är det tydligt, att vi skulle vara på god väg mot problemets lösning.»

»Ja visst — men hur skulle vi kunna komma åt missdådarens ficka, innan vi fått honom själv i vårt våld?»

»Det är en sak, som tål att tänka på. Och så finns där en annan viktig punkt. Brevet har blivit skickat till William. Karlen, som skrev det, har ju inte själv givit honom det; träffade han William, kunde han lika väl ha sagt honom, vad han ville. Vem har överbringat biljetten? Eller kom den med posten?»

»Jag har tagit reda på den saken», sade inspektören. »William fick ett brev med eftermiddagsposten i går. Kuvertet förstörde han genast.»

»Bravo!» utbrast Holmes och gav inspektören ett kraftigt slag på axeln. »Ni har alltså talt med brevbäraren? Det är ett sant nöje att arbeta tillsammans med er. Ja, här ha vi nu grindstugan, och om ni vill följa med upp till själva herrgården, överste Hayter, skall jag visa er det ställe, där mordet blivit begånget.»

Vi gingo förbi den mördade mannens trevliga lilla hem och styrde våra steg genom den av gamla ekar bildade allén till det vackra i Queen Anne-stil uppförda herresätet, som över dörren bär slaget vid Malplaquets årtal. Holmes och inspektören förde oss runt huset och fram till sidoingången, vilken av några