oerhört stort inflytande över henne och slutligen lyckats förmå henne att fly med honom. Hennes vänner, i hög grad sårade och förargade över det timade, nöjde sig med att underrätta hennes bror i Athen och tvådde sedan sina händer. När brodern kom till England var han nog oförsiktig att genast vända sig till Harold Latimer och hans medhjälpare, William Kemp, en man, vars förflutna liv var rikt på skändligheter av alla slag. Genom sin okunnighet i engelska språket råkade den unge främlingen fullständigt i de två skurkarnas våld ; de höllo honom fången och försökte genom grymhet och svält förmå honom att på dem överlåta såväl sin egen som sin systers förmögenhet. Systern hade ingen aning om, att han fanns i samma hus som hon; plåsterlapparna i hans ansikte voro avsedda att göra honom oigenkännlig, i händelse hon skulle få se en skymt av honom. Med sann kvinnlig instinkt hade hon emellertid genomskådat förklädnaden, när hon vid tolkens första besök hade varseblivit sin bror. Den stackars flickan var själv en fånge, ty i hela huset fanns ingen utom de bägge herrarna samt en man, som tjänstgjorde som kusk, och hans hustru. Båda dessa voro de sammansvurnas verktyg.
När de bägge skurkarna funno, att deras hemlighet var förrådd och att deras fånge ej lät sig tvingas, hade de tillika med den unga flickan i all hast lämnat den möblerade villa de hyrt, sedan de, som de trodde, tagit hämnd både på den man, som trotsat dem, och på den, som förrått dem.
Flere månader efteråt fingo vi från Buda-Pest ett högst intressant tidningsurklipp. I detsamma stod omtalat, att två engelsmän, stadda på resa tillsammans med en kvinna, fått ett tragiskt slut. Båda hade blivit nedstuckna. Ungerska polisen var av den åsikten, att de råkat i tvist och ömsesidigt tillfogat varandra dödliga sår. Holmes är, tror jag, av helt annan mening. Han anser, att man, om man kunde finna den grekiska flickan, med full säkerhet skulle få veta, huru och av vem det onda, som tillfogats henne och hennes bror, blivit hämnat.
