vink», sade detektiven, som hastigt och lustigt ändrade sätt. »Hittills har jag sannerligen inte haft någon framgång med den här saken.»
»Vilka mått och steg har ni tagit?»
»Jag har gjort mig noga underrättad om allt, som rör vaktmästare Tangey. Han lämnade regementet med goda vitsord, och vi ha intet skäl att misstänka honom. Hustrun tycks emellertid vara ett hår av Hin; jag inbillar mig, att hon vet mer om saken än hon låter påskina.»
»Har ni låtit övervaka hennes göranden och låtanden?»
»Vi ha beordrat en av våra kvinnliga detektiver att ej lämna henne ur sikte. Mrs Tangey ser ofta för djupt i glaset, och vår kollega har passat på och besökt henne, när hon varit bra ankommen, men har aldrig lyckats få veta något.»
»Jag har trott mig förstå, att de haft exekutionsbetjänter i huset?»
»Ja, men skulden blev nästan strax betald.»
»Varifrån kommo pengarna?»
»Med den saken är allt i sin ordning. Tangeys pension föll ut vid den tiden; och något större kapital tyckas de ej äga.»
»På vad sätt förklarade hon den omständigheten, att hon gick upp till mr Phelps, när han ringde och ville ha kaffe?»
»Hon sade, att hennes man varit mycket trött och att hon ville bespara honom besväret att gå uppför trappan.»
»Nå ja, det låter ju inte otroligt, alldenstund han en halvtimme senare blev funnen djupt insomnad på sin stol. De ha således ingenting annat emot sig än hustruns dåliga anseende. Frågade ni henne, varför hon den kvällen hade så bråttom hem? Hon gick så fort, att det till och med väckte den posterande poliskonstapelns uppmärksamhet.»
»Hon hade stannat kvar vid sina sysslor längre än vanligt och ville gärna komma hem.»
»Framhöll ni ej för henne det underliga i, att ni och mr Phelps, som lämnade ministeriet åtminstone tjugu minuter senare än hon, likväl hunno fram till hennes bostad före henne?»
»Hon förklarade detta därigenom, att en droska alltid kör fortare än en omnibus.»
»Har hon sagt er, varför hon genast vid sin hemkomst sprang ut i köket?»
»Hon säger, att det var, emedan hon där förvarade pengarna, som inkasserarna skulle ha.»
»Hon kan då åtminstone ge svar på alla ens frågor. Kan hon minnas, om hon, när hon gick hem, mötte någon eller såg någon ströva omkring på Charles Street?»
»Hon såg ingen annan än poliskonstapeln.»
»Nå ja, ni tycks då ha låtit henne undergå ett ordentligt korsförhör. Vad har ni mer gjort?»
»Unge Gorot har också blivit på det noggrannaste övervakad alla dessa nio veckor, men utan resultat. Ej heller mot honom finns det skymten av ett bevis.»
»Vad eljest?»
»Ingenting, mr Holmes; vi ha inte det ringaste att gå efter — inte den minsta ledtråd.»
»Har ni bildat er någon åsikt om orsaken till att klockan ringde?»
»Nej — jag måste erkänna, att det går över min horisont. Men nog var det en ogenerad herre, som kunde ge sig till att göra alarm på det sättet.»
»Ja, ett besynnerligt tilltag var det. Tack nu emellertid för allt vad ni sagt mig. Om jag ser mig i stånd
