Sida:Sherlock Holmes äventyr - Fjärde samlingen.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


att spela boven i händerna på er, skall ni få höra av mig. Kom, Watson!»

»Varthän ska' vi gå nu?» frågade jag, när vi väl befunno oss nere på gatan.

»Vi ska' gå och intervjua lord Holdhurst, Englands nuvarande utrikes- och blivande statsminister.»

Till vår stora belåtenhet funno vi, att lord Holdhurst ännu ej lämnat sina ämbetsrum vid Downing Street. Holmes skickade upp våra kort, och vi fingo genast företräde. Den framstående statsmannen mottog oss med den gammaldags artighet, för vilken han är omtalad, och anvisade oss plats i de bekväma länstolar, som stodo på var sin sida om den öppna spisen. Där han stod på mattan mitt emellan oss, med sin långa, smärta gestalt, sitt fint skurna, intelligenta anlete och sitt i förtid grånade, lätt vågiga hår tycktes han värdigt representera den ej alltför vanliga typen: en ädling, som till hjärta och sinnelag verkligen är ädel.

»Ert namn är mig mycket välbekant, mr Holmes», sade han småleende. »Naturligtvis kan jag ej heller låtsas vara okunnig om anledningen till ert besök. Så vitt jag vet, finns inom mitt område endast en sak, för vilken man behövt påkalla er uppmärksamhet. Får jag fråga, i vems intresse ni handlar?»

»I mr Percy Phelps'», svarade Holmes.

»Jaså — i min stackars systersons! Ni inser nog, att mitt släktskap med honom gör det alldeles omöjligt för mig att på något sätt skydda honom. Jag fruktar, att händelsen kommer att ha en mycket skadlig inverkan på hans karriär.»

»Men om man lyckas finna dokumentet?»

»Ja, i så fall ställer sig saken ju helt annorlunda.»

»Jag skulle bli tacksam, om jag finge framställa ett par frågor till er, lord Holdhurst.»

»Jag skall med största nöje lämna er all den upplysning jag kan.»

»Var det i detta rum, ni gav edra befallningar angående kopieringen av dokumentet?»

»Ja, det var det.»

»Tror ni, att någon kan ha lyssnat på er?»

»Nej, det är alldeles omöjligt.»

»Hade ni för någon nämnt er avsikt att lämna traktaten till avskrivning?»

»Nej, ingen människa hade aning därom.»

»Är ni säker på det?»

»Ja, alldeles säker.»

»Om ni således ingenting sagt om saken, och mr Phelps ej heller, och ingen utom ni två hade reda därpå, är det klart och tydligt, att tjuven endast av en händelse kommit in i rummet. Han begagnade sig emellertid av tillfället och lade beslag på den skatt, som slumpen spelat i hans händer.»

Statsmannen smålog.

»Det där låter litet väl spetsfundigt för mig», sade han. Holmes satt ett ögonblick tyst och funderade.

»En mycket viktig fråga till skulle jag vilja diskutera med er», sade han slutligen.

»Ni fruktade ju att allvarliga diplomatiska förvecklingar skulle bli följden, om detaljerna i den här traktaten blevo kända?»

En skugga gled över ministerns uttrycksfulla ansikte.

»Ja, mycket allvarliga», sade han.

»Och har ni hört talas om några sådana?»

»Inte ännu.»

»Om papperen blivit överlämnade åt franska eller ryska utrikesministern skulle ni väl ha fått reda därpå?»

»Det finns inte minsta tvivel om den saken», sade lord Holdhurst med en grimas.