farlig vana att ha laddade eldvapen i fickan på sin nattrock.'
»Faktum är, att jag vid hans inträde ögonblickligen insåg den stora personliga fara, i vilken jag svävade. Hans enda möjliga utväg till räddning låg ju i mitt försvinnande ur denna värld.
»Jag tog därför revolvern ur min skrivbordslåda, stoppade den i fickan och höll min blick stadigt riktad mot honom. Vid hans lilla utfall tog jag fram vapnet och lade det med spänd hane bredvid mig på bordet. Han fortfor att småle och blinka, men i hans ögon låg ett uttryck, som kom mig att känna en viss belåtenhet över att ej vara obeväpnad.
»'Ni känner mig tydligen inte', sade han.
»'Tvärtom', svarade jag; 'jag känner er alltför väl. Var så god och sitt ner! Jag kan skänka er fem minuter, om ni har något att säga.'
»'Allt vad jag ville säga, är ni redan fullt på det klara med', sade han.
»'Ni vet kanske lika gott besked om mitt svar' genmälte jag.
»'Ni står således fast vid ert beslut?'
»'Oryggligt.'
»Han stack handen i fickan, och jag lyfte revolvern från bordet. Men han tog endast fram en liten anteckningsbok, i vilken han nedskrivit några data.
»'Första gången ni ställde er i min väg var den 4:de januari', sade han. 'Den 23:dje började ni falla mig besvärlig; omkring medlet av februari märkte jag, att ni på allvar tog er för att oroa mig; i slutet av mars såg jag mig hindrad i alla mina planer, och nu de sista dagarna i denna månad befinner jag mig genom er ständiga förföljelse i en sådan ställning, att jag när som helst kan mista friheten. Det här börjar bli odrägligt.'
»'Har ni något förslag att göra?' frågade jag.
»'Ni måste sluta upp med att förfölja mig, mr Holmes', sade han, alltjämt vaggande med kroppen. 'Ni måste lämna mig i fred, hör ni!'
»'Efter nästa måndag', svarade jag.
»'Å seså!' sade han. 'En så intelligent människa som ni inser med all säkerhet, att den här affären inte kan sluta på mer än ett sätt. Det är alldeles nödvändigt, att ni drar er tillbaka. Ni har bedrivit saken på ett så sinnrikt sätt, att vi ej ha mer än en utväg kvar. Men ert tillvägagående, er skicklighet, att övervinna alla svårigheter har berett mig stort nöje, och det skulle göra mig ont, om jag nödgades tillgripa utomordentliga åtgärder. Ni småler, mr Holmes, men jag försäkrar er, att det riktigt skulle gräma mig.'
»'Det tillhör mitt yrke att utsätta mig för fara', anmärkte jag.
»'Här är det inte bara fråga om fara', sade han, 'här gäller det komplett undergång. Ni står i vägen ej endast för en individ utan för en mäktig organisation, vars hela utsträckning ni, trots all er intelligens, ej ens tillnärmelsevis kan föreställa er. Ni måste draga er ur spelet, mr Holmes, eller bereda er på att bli trampad under fötterna.'
»'Jag fruktar', sade jag och steg upp, 'att vår intressanta konversation kommer mig att försumma en del viktiga göromål, som jag på annat håll måste uträtta.'
»Han reste sig ock, såg under tystnad på mig och skakade sorgset sitt huvud.
»'Nå ja', sade han slutligen, 'det är riktigt skada, men jag har gjort, vad jag kunnat. Jag känner till vartenda ett av edra schackdrag. Före måndag kan ni ingenting göra. Det här har varit en duell mellan er och mig, mr Holmes. Ni hoppas få se mig på de
