Sida:Sherlock Holmes äventyr - Tredje samlingen.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


orsaka er något obehag. Men jag fruktar, att jag nödgas stå fast vid min begäran, angående ert hår; visserligen är det skada att klippa av det — jag kunde under vårt korta möte ej undgå att se, hur rikt och vackert det var — men, som sagt, jag måste vidhålla min fordran och kan bara hoppas, att den höjda lönen skall i någon mån ersätta er förlusten. Edra plikter som uppfostrarinna äro mycket lätta. Skriv nu ett jakande svar, och jag skall själv komma och möta er i Winchester. Glöm ej att säga, med vilket tåg ni kommer.

Med största högaktning
Jephro Rucastle

»Så lyder det brev, jag alldeles nyss mottagit, mr Holmes, och jag har beslutat antaga platsen. Men jag tyckte likväl, att jag borde rådfråga er och höra er mening om saken.»

»Om ni redan fattat ert beslut, miss Hunter, så är ju saken avgjord», sade Holmes småleende.

»Skulle ni råda mig till att avslå anbudet?»

»Jag medger, att det är en anställning, som jag ej gärna skulle se en syster till mig antaga.»

»Vad kan väl meningen med det hela vara, mr Holmes?»

»Det kan jag verkligen inte säga — jag saknar ju bestämda uppgifter. Vad är er egen åsikt, miss Hunter?»

»Det tycks ej finnas mer än en lösning på gåtan. Mr Rucastle föreföll att vara en mycket snäll, godhjärtad man. Är det inte möjligt, att hans hustru är svagsint, och att han önskar hålla saken hemlig av fruktan att eljes nödgas skicka henne till en vårdanstalt? Han söker kanske tillfredsställa alla hennes nycker och infall av ängslan för utbrott av raseri.»

»Mycket möjligt — så som saken för närvarande står, högst troligt. Men i vad fall som helst tycks det ej vara något passande ställe för en ung dam.»

»Men pengarna, mr Holmes, pengarna!»

»Nåja — lönen är naturligtvis stor — alldeles för stor. Det är det, som oroar mig. Varför skulle de ge er hundra tjugo pund om året, när de kunna få så många lärarinnor som helst för fyrtio? Det finns något skäl — det ligger något bakom.»

»Jag trodde det var bäst framlägga saken för er nu, i händelse jag skulle behöva be er om hjälp längre fram. Jag skulle känna mig mycket lugnare, om jag visste, att jag kunde vänta mig råd och stöd av er.»

»Det kan ni vara fullt förvissad om. Jag försäkrar er, att det här lilla problemet är ett av de intressantaste, som på länge kommit i min väg. Somliga av detaljerna äro i hög grad originella. Skulle ni behöva råd eller märka er vara utsatt för någon fara — — —»

»Fara? Vad slags fara tänker ni på?»

Holmes skakade allvarsamt på huvudet.

»Faran vore ingen, om vi visste, vari den bestod», sade han; »men om ni behöver min hjälp, så telegrafera, dag eller natt — det gör ingenting till saken — jag skall genast komma.»

»Tack för ert löfte!»

Hon reste sig raskt från sin plats; alla tecken till oro och ängslan hade försvunnit.

»Jag beger mig av till Hampshire helt lätt till sinnes. Jag skriver genast till mr Rucastle, offrar i kväll mitt stackars hår och reser i morgon till Winchester.» Med några varma tacksägelseord till Holmes tog hon avsked av oss båda och skyndade bort.

»Hon tycks åtminstone vara en ung dam, som mycket väl kan reda sig själv», sade jag, när ljudet av hennes små, bestämda steg dött bort i trappan.

»Den egenskapen kommer hon nog att få bruk för»,