och förena de olika tilldragelserna till en sammanhängande kedja.
»Hovmästaren var försvunnen — den unga tjänstflickan likaledes. Flickan hade varit förälskad i hovmästaren, men hade fått orsak att hata honom. Hon var av walesiskt ursprung, häftig och passionerad. Efter Bruntons försvinnande hade hon varit förskräckligt upprörd; hon hade kastat en påse, innehållande flere egendomliga föremål ner i dammen. Allt detta var faktorer, som måste tagas med i räkningen, och dock tycktes ingen av dem kunna tränga till själva hjärtat av saken. Var fanns utgångspunkten för denna följd av händelser? Kunde jag lyckas finna den, hade jag ock i min hand den tråd, med vars hjälp jag skulle nå målet.
»'Jag måste se det där papperet, Musgrave, som din hovmästare ansåg så viktigt, att han för att få det till och med ej tvekade att riskera sin plats', sade jag.
»'Den där gamla ritualen är egentligen löjlig och absurd', svarade han; 'det enda, som gör den i någon mån ursäktlig, är dess ålder. Jag tog med mig en kopia av frågorna och svaren — du kunde ju möjligen vilja titta på dem, tänkte jag.'
»Han gav mig det papper, som jag har här, Watson, och på detsamma står uppskrivet det egendomliga förhör varje medlem av familjen Musgrave måste underkasta sig, när han blir myndig. Jag skall läsa upp hela det lilla plakatet.
»'Vem tillhörde den?'
»'Honom, som är borta.'
»'Vem skall ha den?'
»'Han, som skall komma.'
»'Vilken månad var det?'
»'Den sjätte från den första.'
»'Var stod solen?'
»'Över eken.'
»'Var var skuggan?'
»'Under almen.'
»'Hur var den utstakad?'
»'Tio och tio mot norr, fem och fem mot öster, två två mot söder, ett och ett mot väster och så under.'
»'Vad skola vi giva för den?'
»'Allt vad vi äga.'
»'Varför skola vi giva det?'
»'För vänskapens och förtroendets skull.»
Originalet har intet datum eller årtal, men av stavningen kan man se, att det stammar från medlet av sjuttonde seklet', anmärkte Musgrave. 'Jag är emellertid rädd för att du ej kan ha minsta nytta av det, när gäller lösandet av den här hemligheten.'
»'Det innehåller i alla händelser ännu en hemlighet, möjligen kan vara av vida större intresse än den första', var mitt svar. 'Kanske visar sig lösningen av den ena gåtan innehålla lösningen även av den andra. Du får ursäkta mig, Musgrave, om jag säger dig, att din hovmästare tycks ha varit en mycket 'slipad' karl — han äger mer skarpsinne än tio generationer av hans husbondes förfäder.'
»'Jag förstår inte riktigt vad du menar', sade Musgrave. 'Papperet tycks mig inte ha minsta praktiska betydelse.'
»'Men jag anser det vara praktiskt med besked, och inbillar mig, att Brunton hyste samma åsikt som jag. Troligen hade han sett det många gånger före den natt, då du fann honom studerande det.'
»'Det är mycket möjligt. Vi hade det aldrig särdeles omsorgsfullt inlåst.'
»'Den gången han blev ertappad, hade han antagligen bara velat uppfriska sitt minne. Efter vad du sagt, har jag trott mig förstå, att han hade ett slags karta,
