— 8 —
af skandinavismens idéer;
för honom är Norrsken en råbarkad mård,
den svenska nationen en otacksam hord
och Danskarne bara pygméer.
Så tandlös som skatan, som vassla så fadd,
han pöser, som vore han stoppad med vadd,
och småler förnämt åt hvart snille;
men rullar i stoft, som ett almosehjon,
för rikdom och anor sin dyra person
och följer dem trogen, som ”Fille.“
Så glåmig, som nattstånden ölost i syn,
han går med glasögon och ser upp i skyn,
han skrefvande står som famnstaken;
kokett, som en piga, med tillkonstlad min,
han representerar, så tillgjord och fin,
”den städade stilen och smaken.“
Han kalfatrar Byron och Schiller också;
mot honom de äro ”så helvetes“ små,
som myror, jemförda med örnen;
han ”pöbelblad“ läspar om allt, som skrifs fritt;
all tryckfrihet krossar han också, så vidt
den ej orkar stå emot törnen.
