Sida:Silhouetter, klippta i papp, samlade af Doktor Dulcamara.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 28 —

 
Han odlar sin mila, han odlar sitt hull,
och skrifver rapporter, för ledighets skull,
till hushållssällskapet i orten;
han håller Minerva, han håller mamsell,
ger fina middagar, och vid hans hötel
står brukspatronsmärket på porten.

”För grufvornas undergång, hamrarnes fall,“
han tömmer champagneglasets fräsande svall,
när nerverna råka i spänning;
han sköljer ner kurs och notering med ”gin,”
och lemnar ”toujours,” som en djekne, åt hin
affärernas hvirflande bränning.


XXIII.

Grossören han skrattar flegmatiskt och kallt
åt gudar och englar och himlar; — ack! allt
det andliga slår han ur hågen!
Han aktar besättningen nästan som djur,
men deremot lasten af ädel natur
i skeppet, som rullar på vågen.

Herr stadsmajorn tillhör ej ”chevaux legérs,”
(af yttersta domens hussar-korps han är),
pund tretton á fjorton han väger,