— 29 —
beräknadt på upp- eller stapelstads vigt;
och rider han ej så förbannade qvickt,
dess bättre det går, ”som man säger.”
Han lefver och andas blott på sitt kontor,
på något derutom ej mycket han tror;
hans upplag, hans vexlar, hans kassor,
mot dem är ej verlds-alltet synnerligt värdt,
och sjelfva Napoleon, stor som en ärt,
arméer och folk råa massor.
På engelskt manér, ur sin rykande bål,
han dricker den stundande missvextens skål,
för kriget en ”toast” han ”utbringar;”
men icke för äran sker denna honnör,
i henne en köpman väl vet hvad han gör,
men kriget kommersen ger vingar.
Jag får ej en hacka af all deras vinst,
ack! ingen de gifva, och knektarna minst;
jag krusar ej för det herrskapet;
och fick jag dem länsa, som Polhem Carls graf
förslog det som daggdroppar uti ett haf,
som strömming i Ginnungagapet.
