— 32 —
men qvinnan ej skaptes att leda sin tid,
dess uppgift är älska och spinna.
XXVI.
Jag sjögastar älskar, de ha så friskt mod,
så tvärsäkra hjertan och glödande blod,
men något för mycket de ljuga;
och lägga de sig om vår utförsel vinn,
så skeppa de också osanningar in,
och det i skeppsläster, som duga.
XXVII.
Artisternes ljufva förlofvade land
är Sverge, ty moderligt tar det om hand
birfilare från alla zoner;
som grågäss om våren de komma i rad,
de hänga sig fast, som galläpplen, på blad,
och döda oss med sina toner.
Ty när icke Tysken vill höra dem mer,
de straxt på en ångpotta vräka sig ner
och hitsegla, att oss hänrycka;
med varma servietter vi möta dem här,
de åbäka kroppen och ta sig en air,
och göra så stundom sin lycka.
