Sida:Silhouetter, klippta i papp, samlade af Doktor Dulcamara.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 37 —

Dock pinas rimsnidarn rätt dugtigt ibland,
om ej han pegasen har rigtigt i hand
och icke använder kapsonen;
då går det ”nach Hölle“ med hela hans ridt:
han törnar emot, om han durcbar för fritt,
än makten, än opinionen.
 
Och ger han på vägen en åsna ett rapp,
bums då alla åsnorna skena i kapp,
att hämnas och skräna för resten;
de ”kjesa“ väl tölpigt på stackota ben,
men de äro legio, han är blott en,
och hvad gör ett bakslag af hästen?


XXIX.

På torpen fotknektarna knoga så smått,
platt intet de göra, men ha alltid brådt,
och stå jemnt i sysslor till knäna;
ty slita de få, om de skola stå väl,
båd’ hos sina bönder och hos sitt befäl,
och hin kan två herrar ej tjena.

De ligga på roten i vapenrock blå,
med pampen vid sidan och stormhatten på,
och fetma så fort, som de hinna;