— 62 —
Han var mot det svagare könet en skälm,
och log han, han såg ut, som Amor i hjelm,
som Astrild med Herkulis klubba;
han tog ej fler intryck, han hade ju download
en ungmö sin kärlek han längesen gett,
och henne han ville ej rubba.
I själen var känsla, i viljan var kraft,
och hetta i lefvern och hufvud på skaft,
och då är ju modet sjelfskrifvet;
och blef han tillfrågad, han kunde ge svar;
det var, med ett ord sagdt: en äkta hussar,
en knekt utaf brinnande lifvet.
Men skulle han fäkta och följa med oss,
då brände hans blickar, som Lucifers bloss,
hans hår stod som på en hyena,
och minen förvreds till ett isande hån;
det ryckte från hårfästet ända till tån.
som krampdrag anfäktat hvar sena.
På hinsidan sundet en längtande mö,
med blickarna mötte hvar skummande sjö,
som vräkte från Holstein till Skåne.
