— 66 —
Så åldrigt det Ulfstandska stamträdet är:
en Ulfstand slogs i Henrik Lejonets här,
i Waldemar Seiers en annan . . . .
Och hvar och en af dem en man var för sig:
de riddare voro så bålda i krig
och gästfria hemma vid kannan.
En åtföljde korstågens brusande elf
och fick sig ett lansstygn af Saladin sjelf
emellan ringkragen och halsen;
en annan var Norrbys stallbroder och vän;
ombord på hans flotta, han stred bland hans män
och föll i ett sjöslag vid Alsen.
Ett par varit bispar i Absalons tid,
med kräklan de sutit och frossat i frid
och spolat ned ostron med claret,
med fastan de drifvit i kryptorna gäck,
uppätit sitt rådjur, garneradt med späck
och smort sig, som grodor i kärret.
Så mången ”smuk“ kone utaf deras blod
var ”Kjöbenhavns“ perla och ”Sjællands“ klenod
och själen vid hofvets picknickar;
