— 73 —
instuckos från Spanien och Donaus strand,
som fäkta sig lärt i åtskilliga land
och stridt under hundrade fanor.
Ej i regimentet en springare stod,
som ej var af Pohlskt eller Meklenburgskt blod;
de Svenska aftroppat från scénen,
när de icke längre uthärda förmått
fler’ mödor, lansspetsar och brännande skott
och kulor dem frätt intill benen.
Men än i en kyrka i Linköpings stift
i choret sig höjer en grundmurad grift,
der, tvert genom ekportens springor,
i dunklet bland multnade sidenbanér,
tre väldiga, ergiga kistor man ser
och äfven tre rostiga klingor.
En Jernhjelm i slagtningen vid Lydde-elf
gaf Ascheberg hästen och drunknade sjelf,
raskt fålen sam öfver strömdraget;
en hjelte blef räddad, hvad gjorde det då,
att en skägglös kornett låg i Lydde-å,
om ock af det ädlaste slaget.
