— 76 —
Med flygande fanor och klingande spel,
en passant saluteras den otäckan Hel,
omgifven af onklar och tanter.
Båd akter och höfter, ja! allting är weg;
det är, som man klädt på en handspak en säck:
ej rundning der fins, bara kanter.
Dock har hon båd’ snörlif och styfkjortlar på
med bastrep, karkasser och bomull också
till mjuk emballering för brösten;
en tunga så hvass, som en gadd på ett bi,
en mun, som, en skräplår med rostnubbar i,
och lockar som rågstubb om hösten.
I sporrsträck det bär öfver regnbågens bro.
Rimthussarna sitta på ”räcket“ och ”glo“,
och Fenris der ligger och skäller.
Vi svänga upp lustigt, formera sqvadron
och skyllra gevär midt för Allfaders thron,
men storma den ock, om det gäller.
Hvar hamn sitter af sitt benrangel till häst
och slår sig sen ner hvar det passar sig bäst,
hos Frey eller hos hans fruntimmer;
