100
Som, vexande i styrka, snart
Flöt fram med större larm och fart,
Tills hvarje man vid mötet stod,
Med fulla vapen, dristigt mod.
Och Clanen var hans enda band,
Hans högsta ed hans höfdings hand (13)
De enda lagen Rodriks bud,
I trots af menniskor och Gud.
25.
På förmiddagen Rodrik Dhu
Gått kring det stora berg Venue,
Och spejare åt Menteith sändt,
Som alla lyckligt återvändt.
Af Grahams och af Bruces ätt
Blott märktes fredligt tänkesätt;
I Rednock man ej krigsfolk sport;
Baner ej synts på Cardros port;
På Duchrays torn ej elden brann;
Kort sagdt: man allting fredligt fann.
Men hvarför smög sig Rodrik då,
I stället att till mötet gå,
Så varsamt kring den vestra kant
Och dröjde qvar på bergets brant?
Jo, uti bergets sköte var
En dyrbar skatt än i förvar;
Ty Douglas, enligt sitt förslag,
Från holmen flyttat samma dag,
Och i en berggång, mörk och krökt,
