Sida:Sjöfröken 1829.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

104

Och Rodrik nu på berget satt,
Som draken vid förborgad skatt.
Visst nekade hans stolta själ
Ett muntligt afsked; men likväl
Det vore kanske någon tröst
Att höra Elins ljufva röst,
Och innom sig han hemligt svor
På vinden, som bland löfven for.
Men tyst! Hvad ton hans öra rör!
Han gamle Skaldens harpa hör,
Som stäms i hög och långsam gång,
Liksom till någon andlig sång;
Och denna röst… han säkert tror
Är Elins, eller Englars chor.

29.

Hymn.

Ave Maria! Jungfrun mild!
En jungfrus bön tag nådigt opp! —
Djupt ned i klyftan, mörk och vild;
Din glans ger de betryckta hopp.
Här, under hårda ödens rön,
Jag sofver tryggt, om skydd du ger.
Hör, jungfrun mild, en jungfrus bön!
Ack moder, hör ett barn som ber!
Ave Maria!

Ave Maria! Jungfru ren!
För mig i jordens sköte flydd,
Till ejderdun förvandlas sten,