Den handen ej renas med vatten.
Du fläckarne ser af ditt eget blod,
Din brors, som blef mördad om natten.”
Då svarade modigt Elisabeth Brand
Och korstecknet gjorde allena:
Om det finnes blodfläck på Richards hand,
Så har jag ju händerna rena.
Och jag dig besvärjer, djefvulska gast,
Vid Honom, som helvetet rädes:
Hvem är du? Hvad vill du? Svara med hast!
Med hvem vill du tala härstädes?
15.
“Hur ljufvligt att bo i Elfvornas sal,
Der trollfåglar sjunga och svinga,
Och Elfkungens Hofstat är utan tal
Och harpornas guldsträngar klinga!
Hur prydligt och grannt lyser Elfvornas lag!
Men allt är bedrägeligt glitter, (11)
Blott rimfrosten likt, som en vinterdag
På träden och buskarne sitter.
Så skiftande som den flygtiga snö,
Vi pläga oss olika skapa,
Som grannaste herre, fagraste mö,
Och stundom som dverg eller apa.
Det var just emellan dager och natt,
Då Elfkungen öfvar sitt välde,
