124
Som han mig i syndig gerning fick fatt (12)
Och ned i sitt rike mig fällde.
Dock, funnes det blott en qvinna så käck
Som tordes mig korsa på pannan
Tre gånger, jag kanske blefve så täck
Som du, eller trots någon annan.”
Hon gjorde ett kors, hon gjorde väl två,
Och dvergen blef längre och längre,
Och blossena släcktes, brasan blef blå,
Och kulan blef trängre och trängre.
Hon korsade honom för tredje gång,
Och bad till den hulda Guds moder;
En riddare blef han, vacker och lång,
Och var Egbert Brand, hennes broder.
Hur ljufligt att bo i den gröna lund
Der fåglarne sjunga och svinga!
Men lugnare dock i de kristnas förbund,
Då klockor i kyrktornen ringa.
16.
När Allanbane sin visa slöt,
En främling fram ur skogen bröt;
Hans gång var stolt och oförskräckt
Och fin hans gröna jägardrägt;
Så snart allt detta Elin såg,
Hon Riddarn Snowdoun kom ihåg
