24.
Fitz James.
“Tyst, tyst, du stackars flicka, tig!”
Blanca.
“Ja, jag vill gerna lyda dig.
Ty du är vänlig, god och skön;
Jag tycker om att du är grön,
Och fast mitt öra mest är döft
Ditt Låglandsspråk till lugn mig söft;
Ty William var en jägare trogen,
Fast stackars Blancas hjerta han stal.
Hans kläder voro gröna som skogen,
Och ljufligt ljöd hans Lågländska tal.
Men ack, jag sjunger icke rätt!
Dock, du är klok och gissar lätt.”
— På nytt en sång hon stämde opp,
Med sakta röst i hastigt lopp.
Först uppå Murdoch såg hon skyggt,
Men se'n på riddarn lugnt och tryggt;
Sist, liksom stirrande mot skyn,
Flög blicken öfver skogens bryn.
25.
“Se nätet är spändt och hjorten är synt;
Sjung sakta, sjung sakta och varligt!
Re'n spjutet är hvässadt, knifven är brynt;
Gå sakta, gå tyst: här är farligt!