Att hvarje fläck bland dessa berg
Förkylde både blod och merg.
Så gick han i den hemska natt
Förfrusen, hungrig, ledsen, matt,
Till dess Fitz James en kulle hann
Der straxt in vid en vakteld brann.
30.
Vid brasan, insvept i sin plaid
En krigsman låg på gräsets bädd,
Men sprang nu opp med svärd i hand:
“Hvem är du och ifrån hvad land?”
“En fremling:” — “Men hvad vill du här?”
“Jag värma, mat och sömn begär:
Förfrusen, blottställd för försåt,
Jag vilse gått ifrån min stråt.”
“Du är väl Rodriks vän?” — “Å nej!” —
“Men fiende du säger ej?” —
“Jag sade det, om Clanen stod
Vid brasan, fordrande mitt blod.” —
“Stolt tal! Men fast vi lagar gjort
Som freda råbock, hind och hjort,
Hvem bryr sig om, hvar, när och hur,
Han dödar räf och skadedjur? (13)
Man yttrat (kanske falskt) den tron
Att här du smyger som spion.” —
“Man ljuger; och jag hvila får
Till morgondan, med blodigt sår
