Hoppa till innehållet

Sida:Sjöfröken 1829.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

4

Och fast det ljudet svagt och ostämdt är,
Och snart skall glömmas, såsom dig ej värdigt:
Dock, om ett hjerta af dess stämma lär
Att klappa högre, lida mera härdigt,
Så har jag ej förjäfves höjt min sång.
Förtjuserska! O vakna än en gång!