Sida:Sjöfröken 1829.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

154

En krigare med dristigt mod,
Ty vid den enda hvisslingen
Sig reste minst femhundra män,
Liksom en underjordisk verld
Beredt sig till en himmelsfärd;
Men väntande sin höfdings vink
Stod folket stelt på bergets brink,
Och hängde öfver dal'n med hot
I krigiskt skick, med framsatt fot;
Likt dessa stenblock, som på kant
Stå vaggande vid fjellets brant,
Och för en stöt af barnslig arm
I djupet störta ned med larm.
Först Gaelen uppåt såg förnöjd
På den med krigsfolk klädda höjd,
Se'n vände han sig, stolt och tvär,
Till Riddarn, talande så här:
“Du Alpines krigsmakt skådar nu,
Och, fremling: Jag är Rodrik Dhu.”

10.

Fitz James var tapper; men ändå
Han kände hjertat häftigt slå;
Dock snart en dristig uppsyn tog
Och lika stolt, som Rodrik, log.
Att dra sitt svärd han ej var sen,
Och stödd med ryggen mot en sten
Skrek han: “Kom en! Kom en och var!
En Riddare ej flykten tar.”