156
Men om min tro ej tvifvel bär!
Du är min gäst, du har min ed
Tills vi till färjan hinna ned;
Nej, om hvar dal än stod på spel
Som förr var Gaelens arfvedel,
Jag andras hjelp ej fordra kan
Emot en enda tapper man.
Kom ! Lita på mitt löfte, tryggt,
Jag har blott visat att de byggt
På slipprig grund och lösan sand,
Som velat gå i Alpines land
Förutan Rodriks lejd och skydd.” (3)
De följes åt. Fitz James var brydd;
Och fastän tapper, flöt hans blod
Ej i den vanligt lugna flod,
Då han gick fram den tysta stig,
Som nyss så lifligt visat sig
Af väpnadt folk, som till ett mord
Behöfde blott en vink, ett ord
Af en så farlig reskamrat,
Nyss stött och skymfad af hans prat.
Förstulet han åt sidan såg,
OM ej en fiende der låg,
Och tyckte ofta på sin färd
Bland buskar skymta dragna svärd
Och stundom uti vipans låt
Han hörde hvissling och försåt;
Ej heller andades han lätt
Förrn han kom fram på äng och slätt,
