Som tycktes sista pusten ge
En stund han stum vid honom stod
Och doppade uti hans blod
Den hårlock han af Blanca fått:
“Mitt löfte sin fullbordan nått;
Men det så när mig kostat dyrt,
Om Gud till lyckligt slut ej styrt! —
Dock, lefver Rodrik eller dör,
Hans tro, hans käckhet äras bör.”
Utur sitt horn han gaf en stöt,
Se'n utaf halsen duken knöt
Och satte sig vid flodens strand
Att tvätta ansigte och hand.
Nu hördes svagt och långt ifrån
Liksom af hästars lopp ett dån,
Men detta buller tilltog snart
Och fyra väpnare med fart
Nu sprängde fram. Två buro lans,
De andra två i lustig dans
Vid handen förde hvar sin häst,
Med sadel, grann som till en fest.
De stadnade der Riddarn satt.
Men hvar och en af häpnad spratt,
Då blod han uppå platsen såg
Och Gaelen, som der liflös låg.
Fitz James.
“Håll! Inga frågor eller rop!
Men skynden, vänner, allihop,
