Sida:Sjöfröken 1829.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

44

O! Måtte denna aning blott
Förkunna harpolekarns lott!
Och om min harpa har den makt
Som fädren och Sankt Modan sagt, (3)
Att ägarns timma förespå;
Till mig blott döden komma må!”

8.

”Men ack, min fröken, harpan slog,
Just så den qväll er moder dog;
Och med den samma hemska ton
Hon störde hela högtidsron,
Då jag i Bothwells riddarhof
Bordt sjunga edra fäders lof
Och äfventyr i fred och krig;
Men harpans toner sveko mig.
Det hände förrän Douglas ätt
Fördrefs på detta grymma sätt
Från hus och hem och fosterbygd,
Ett rof för fattigdom och blygd (4)
Ack, om än värre olycksfall
Min stackars herre träffa skall!
Om dessa dystra, hemska ljud
För Elin äro olycksbud!
Ej någon Skald må mera, då,
Till sorg och fröjd min harpa slå!
Ty se'n hon klingat sista gång
Till gamla Bardens afskedssång,
Jag skall dess spillror kring mig strö
Och sjelf mig lägga ned att dö!”