Till systerdottern, som en mor,
Allt se'n jag hit till landet for.
I ännu heligare skuld
Jag står hos sonen; gods och guld
Ej kunna gälda det försvar
Han gaf min fågelfrie far.
Min tacksamhet ej skall förgå
Och Rodrik gerna fordra må
Mitt blod, mitt lif; men ej min tro —
Förr ville Elin Douglas bo
I fattigdomens lägsta tjäll;
För nunna bli i klostrets cell;
Förr irra kring på utländsk jord
Der aldrig taltes Skottlänskt ord
Och uti uselhet och nöd
Af hårda likar tigga bröd,
Än gifva handen åt en man
Som hon omöjligt älska kan.
14.
Hvi skakar du ditt hufvud så?
Hvad vill din blick mig förebrå?…
Att han är käck, jag medge skall
Men tygellös som forsens svall;
Och ädel när ej hämdens röst
Tändt hatets eldbrand i hans bröst.
Till väns och anförvants försvar
Han redobogen svärdet drar;
Mem deremot han icke vet
