Sida:Sjöfröken 1829.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

48

Försvarat käckt, med svärd i hand.
Hvem eljest vågat — (ve den stund
Så rysligt ord går af min mund).
Att hysa Douglas som han gjort?
Din fader, jagad som en hjort (6)
Af Kung och Pairer biltog dömd,
Ack, röfvarn blott törs hålla gömd!
Men Elin, du är ung och skön,
Din hand han väntar sig som lön;
Snart får han Påfvens tillståndsbref,
Ty längesen till Rom han skref [1])
Det är väl sannt, han ännu har
Stor aktning för din ädle far,
Och dig så högt han håller af,
Att han, i allt din viljas slaf,
Nu låter leda sig i band
Af Elins älskansvärda hand;
Men skämta ej, var ej för trygg!
Din hand är på ett lejons rygg”.

13.

”Skald!” svarte hon och fadrens själ
I ögat lyste, ”jag vet väl
Hvad jag är skyldig Rodriks slägt.
Fru Margareta omsorg sträckt

  1. Att Rodrik och Elin voro syskonbarn, synes af nästföljande stance.
    Öfversättaren.