Sida:Sjöfröken 1829.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
61

Och Barder, hvilka någon gång
Sett ögats blixt vid sagosång,
I tysthet sade: när han når
Till mogenhet och mannaår,
Så blir hans rykte vida spordt
Och mer än Rodriks godt och stort.

26.

De stego nu i Elins båt
För att till holmen följas åt.
Då sade flickan: “Bästa far
Din jagt för långt dig alltid drar;
Så ifrigt du ej jaga bör
På sena natten. Och hvarför…?”
På hennes läppar frågan dog
Men var i ögat läslig nog.
”Mitt barn!” han svarte, ”jagten är
En bild af kriget, och mig kär.
Jag Malcolm träffade i går,
I Finlasdalens mörka snår.
Jag der var från min hemväg stängd;
Ty jägare, en gräslig mängd,
I skogen redo af och an;
Dock denne yngling, fastän han
Är Kungens myndling, oförskräckt
Mig hjelpsam hand i nöden räckt
Och frelsat mig på lönlig stig,
Då ryttarna förföljde mig.
Han äfventyrat gods och lif