80
Och att den sanna läran göt
En högre styrka i den kraft,
Som hednisk trolldom alltid haft.
Hans förbön ingen sökte få;
Till cellen ingen ville gå.
Om jägarn i dess granskap kom
Han snart från spåret vände om;
Men irrade en bonde dit
Och mötte fjällets eremit,
Han bad, och korsets tecken slog,
Ty rädslan andaktsskepnad tog.
5.
Om Brians födsel gick det tal, (3)
Att då hans mor i enslig dal
Dref bygdens får i vall en natt,
Hon på en gammal valplats satt,
Beströdd med slagna hjeltars ben,
Till namnet glömda längesen.
Det kunde harm och ängslan ge
Att krigarns kall så hånadt se!
Ty trampgräs fjettrade den hand,
Som förr ej tålte några band;
Och detta hvälfda ben, som slöt
Ett modigt hjerta i sitt sköt,
Var nu den skygga fåglens bo,
Som kläckte sina ägg i ro;
På denna fot, förr vig och snar,
Sin fradga snigeln lemnat qvar;
