Konsul Garman nästan hatade de väckta, fast han kände oerhördt litet till dem. Men det upprörde honom, att religionen, som var menniskorna gifven till upplysning och fullkomnande i dygd och förnuftig bildning, skulle af några alldeles okunniga fanatiker och religionssvärmare missbrukas till att förvända och förvirra gemene man, som just mest af alla hade behof af en sund och praktisk kristendom.
Derför skickade han genast efter kapten Worse, så snart jungfru Mette och jungfru Birgitte hade hunnit berätta, i munnen på hvarandra, att Jacob Worse skulle ha den heliga madam Torvestads dotter.
Då Worse kom, började konsuln med stor ifver tala om ett fartyg, som han hade läst var till salu i Bremen. De fingo fatt i Börsen-Halle, undersökte dimensionerna, öfverlade om åldern och det sannolika priset och kommo slutligen bägge till den öfvertygelsen, att det måtte vara ett fartyg, som just skulle passa för Garman & Worse.
Den ene smittades af den andres ifver; det var icke ofta konsuln kastade sig så hufvudstupa in i en ny plan; och innan Worse visste ordet af det, var det öfverenskommet, att han, Worse, genast, i morgon eller öfvermorgon skulle gå med en Bremerskonert, som låg på uthamn under väntan på nordanvind, för att köpa fartyget, om det motsvarade beskrifningen och det eljest ej var något hinder, derpå antingen segla hem det till Sandsgaard eller ta en god utfrakt, hvart det nu kunde falla sig.
