Christian Fredrik deremot insände månadtliga utdrag ur sin kassabok, allt ifrån den tid han var på Christianis institut; och dessa utdrag granskade konsuln på det obarmhertigaste.
Var då en post felaktigt uppförd, för att icke tala om räknefel, eller bara om en utgiftspost föreföll något stor eller ovanlig, fick sonen ett skarpt bref om det för en köpman absolut förkastliga i slöseri eller oordentlig bokföring.
Detta höll Christian Fredrik i en ängslig respekt, ja ibland sårade det honom. Men han skulle ha känt sig lugnad, om han hade sett med hvilket välbehag konsuln genomgick dessa prydliga utdrag och med hvilken noggrannhet de blefvo numrerade och nedlagda i en viss bestämd låda.
Dessutom var Christian Fredrik nu den enda, med hvilken konsuln underhöll någon förtrolighet; och i de utförliga bref, han afskickade minst en gång i månaden, höll han sin äldste son à jour med affären. På sista tiden hände det till och med, att konsuln frågade om hans mening rörande ett och annat.
Bland det, som mest sysselsatte konsul Garman och på sätt och vis oroade honom, var också det framåtskridande, som staden under de senare åren visade.
Alldeles nytt folk dök upp med fickan full af pengar, köpte sill och saltade för egen räkning och utskeppade tusentals tunnor om våren. Hela förmögenheter förtjenades af haugianer och gudsnådligt folk, som blandade in bibelspråk i sina handelsbref och icke hade någon aning om ett ordentligt bokhålleri.
