Men då måste Jacob Worse skratta, huru ogerna han än ville; och då de nu kommo i skratt-tagen, läto de teologien fara och blandade sig ett nytt glas.
»Men det kommer du inte ifrån, Jacob: det var både synd och skam att du gick ifrån sjön så tidigt; och det säga också alla menniskor, som fråga efter dig.»
»Är det någon som frågar efter mig?»
»Frågar efter dig! Ja, sannerligen fråga de inte efter dig från Köpenhamn ända till Kronstadt. Du kommer väl ihåg den tjocka jungfrun på »Drei Norweger» i Pillau?»
»Var det der vi dansade, du vet?»
»Nej fanken, det var ju i Königsberg; åh herre gud,» sade Randulf medlidsamt, »har du redan glömt det? Men den tjocka i Pillau, hon grät sina salta tårar, då hon hörde att du var gift och stannade hemma. Ach du lieber, sa’ hon, was soll nu den arme Minchen machen, när den lustige Jacob Worse har gegiftet sich!»
»Sade hon verkligen det?» utbrast Worse rörd. »Det var för resten galet, som du sa’ det. Det är besynnerligt med dig, Thomas, att du aldrig lär dig tala tyska —»
»Åh, vet du hvad, jag reder mig allt, för jag märker genast på dem, när de vilja lura mig. Då komma de så smiliga och möra i mun’ med sitt: »guten Abis!» men när de säga: »das globis», då skall du ta dig till vara, för då ä’ de riktigt falska.»
»Ja, låt dem försöka på med mig! Nej, min gubbe lilla, jag kan ge dem åka, jag!» utropade
