Sida:Skriet från vildmarken.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

satte utan tvekan upp det mot Matthewsons sexhundra.

Så togos de tio dragarna ifrån, och Buck spändes för släden i sitt eget seltyg. Han hade blivit smittad av den allmänna upphetsningen och kände med sig att han på något sätt måste göra någonting stort för John Thornton. Hans ståtliga utseende väckte ett sorl av beundran. Han var i den yppersta kondition, utan ett enda uns överflödigt kött, och de hundrafemtio skålpund han vägde representerade idel seghet och kraft. Hans långhåriga päls glänste som silke. Manen var ständigt rest till hälften och tycktes resa sig vid varje rörelse, som om ett övermått av kraft gjorde varje särskilt strå levande och verksamt. Hans väldiga bringa och kraftiga framben stodo i den bästa proportion till den övriga kroppen, vars muskler lågo i täta rullar under huden. Man kände på dessa muskler och fann dem hårda som järn, och nu gick skillnaden ner till 2 mot 1.

»Anfäkta det, sir! Anfäkta det, sir!» brummade en medlem av den senaste dynastien, en matador från Skookum Bench. »Jag bjuder er åttahundra för honom, sir, före provet, sir — åttahundra just som han nu står där.»

Thornton skakade på huvudet och gick fram till Buck

»Ni får inte stå bredvid honom», protesterade

124