Bucks första dag på Dyeas strand liknade en
mardröm. Varenda timme medförde nya obehagliga
överraskningar. Han hade plötsligt blivit ryckt ur
civilisationens sköte och slungats huvudstupa in i
primitiva förhållanden. Detta var minsann ej något
soligt och lättjefullt liv med ingenting annat att göra
än att slå dank eller ha tråkigt. Här fanns varken
frid eller ro eller ens ett ögonblicks säkerhet. Allt
var brådska och förvirring, och i varje minut voro
liv och lemmar i fara. Man tvingades ovillkorligt
att ständigt vara på sin vakt, ty dessa hundar och
män voro alldeles icke hyfsade hundar och män. De
voro allesammans vildar, som icke kände till andra
lagar än påkens och huggtandens.
Aldrig hade Buck sett hundar slåss så som dessa varglika djur, och hans första erfarenhet i den vägen gav honom en oförgätlig läxa. Det var egentligen en erfarenhet i andra hand; i annat fall skulle han
