vilket egentligen betyder »ilsken». I likhet med Dave begärde han ingenting, gav ingenting och väntade ingenting, och när han långsamt och lugnt gick in bland de andra, lämnade själva Spitz honom i fred. Han hade en egenhet, vilket Buck var nog olycklig att få erfara. Han tyckte icke om att man närmade sig från hans blinda sida. Buck hade omedvetet gjort sig skyldig till denna förseelse, och han upplystes om sin brottslighet därigenom att Sol-leks rusade på honom och högg honom i bogen ända intill benet, ett tre tum långt sår. Efter den stunden undvek Buck omsorgsfullt Sol-leks blindsida och hade ej vidare någon förargelse av honom under hela den tid deras kamratskap räckte. Sol-leks, enda strävan tycktes — liksom Daves — gå ut på att få vara i ro, ehuru de bägge, efter vad Buck sedermera erfor, även hyste en annan livligare önskan.
Den kvällen stod Buck helt plötsligt inför det stora problemet, var han skulle få lägga sig och sova. Tältet, som var upplyst med ett ljus, lyste så inbjudande midt på den vita slätten, men när Buck begav sig dit in, som om detta vore en naturlig sak, möttes han av både svordomar och kastvapen från Perrault och François. Då han hade hämtat sig från sin häpnad, tog han en skymflig reträtt till kölden utanför. Det blåste skarpt, och kölden skar med pinande smärta i hans sår. Han lade sig på snön och försökte sova,
