„Ryckande i vanans kedja
Tungt sitt urtidsliv han saknar
Och ur långa töckensömnen
Rovdjursarten åter vaknar.„
Buck läste icke tidningar, ty i så fall skulle han ha
vetat att det var fara för handen, icke allenast för
honom utan för varenda kustlandshund med starka
muskler och varm, långhårig päls som fanns mellan
Puget Sound och San Diego. Sedan några män som
rotat i det arktiska mörkret där hade funnit en viss
gul metall, och sedan ångbåts- och transportbolag
hade basunat ut fyndet, rusade tusentals människor
uppåt Norden. Och dessa människor behövde hundar,
de behövde stora och starka hundar med kraftiga
muskler, som kunde ta i, och med tjocka pälsar som
kunde skydda dem mot kölden.
Buck bodde i ett stort hus i den solkyssta dalen Santa Clara. Stället kallades för domaren Millers gård. Huset låg ett stycke från vägen, till hälften gömt bland träden, mellan vilka man såg en och annan
