skymt av den stora luftiga verandan som gick rundt omkring det. Fram till stället ledde grusade körvägar, vilka slingrade sig genom vidsträckta gräsmattor och under höga popplar, som blandade sina grenar med varandras. Bakom boningshuset var allting tilltaget i ännu större skala än framför det. Där fanns stora stallbyggnader, där ett dussin drängar och pojkar höllo till; där fanns rader av vinranksöverväxta bostäder för tjänstfolket; där fanns en långsträckt och väl underhållen uthuslänga, långa vinspaljéer gröna betesmarker, fruktträdgårdar och massor av bärträd. Och så fanns där också pumpinrättningen för den artesiska brunnen och den stora cementerade cisternen, där domaren Millers gossar togo sitt morgonbad och hämtade svalka under de heta eftermiddagarna.
Och över detta stora område regerade Buck. Där var han född, och där hade han framlevat de fyra åren av sitt liv. Naturligtvis fanns där också andra hundar. Det måste det ju finnas på ett så stort ställe, men de räknades inte. De kommo och gingo, bodde i de myllrande hundkojorna eller förde en obskyr tillvaro i husets undangömda vrår, som till exempel den japanske mopsen Toots och den mexikanska hårlösa Ysabel — besynnerliga varelser som sällan stucko nosen utom dörren eller satte sina fötter på marken. Å andra sidan fanns där också minst
