publicerat. 1634» Uppenbarligen var det registret, d. v. s. »Vtthydningen på de gamle Ord,» som vållade det långa dröjsmålet med utgifvandet; och det må vi icke förtänka Bure, ty uppgiften är icke lätt ännu i denna dag, och var det långt mindre på hans tid. Bures egenhändiga koncept till denna uttydning finnes på Kongl. Bibliotheket, hopbundet med hans Göthiska och Svenska Lexikon, samt har följande titel:
»Vttydhning på de förnämligeste gamble ok obruklige ord ok ordasät i thenne bok som tyckes vara huariom manne hård förstå [med ändring efter bok] och uti Swenska lagboken som almänt äre Landzl Stadzl Vpl Öster Hels»
Uti detta koncept, som är skrifvet sedan boken var tryckt, och hänvisar till upplagans sid- och radtal, har Bure senare infört en mängd ord ur flera andra tryckta och otryckta källor, Svenska, Norska och Isländska; bland hvilka äfven de två nu förlorade urkunderna: Söderköpings-rätten och Skatteboken af 1413, samt den nyligen återfunna Siälinna Thröst. Redan ensamt af denna ordlistas tillvaro är det klart, att Bure icke haft den ringaste afsigt på förfalskning, vare sig af hela boken eller någon del deraf, lika litet som han hyst misstanke, att sådant bedrägeri vore af annan man begånget. Men dessutom gifva åtskilliga ställen märkliga upplysningar om handskriften, hvarför de torde kunna samlade här få meddelas.[1] De äro följande.
- biddare (uti förre exemplaret står riddare) 34: 22
- ↑ Flera deraf hafva redan varit anförda i Svenska Språkets lagar, III: 300—302, samt i Landtmanssons afhandling om språket i K. o. H. S. Ups. 1865.
