Olikheterna i detta mot Bures codex äro, såsom synes, icke få; hvilket dock icke hindrar, att båda kunna vara afskrifna efter samma original. Skiljaktigheterna bero tydligen på afskrifternas olika ålder och renskrifvare. Fragmentet, som sannolikt är äldre, är tydligen skrifvet af en man, som temligen vilkorligt behandlat sitt original, emedan han bättre förstod det än den senare afskrifvaren; denne åter har trognare kopierat den gamla handskriften, dock dervid begående en mängd läsfel, emedan dess språk och stil var honom för ålderdomligt och svårfattligt. Ett sådant förhållande är ingalunda enstaka i vår gamla litteratur; alldeles samma fall äger rum med t. ex. de två handskrifterna af Medeltids-bibelns första del, parafrasen öfver Moseböckerna;[1] nunnan som 1526 afskref det nära 200-åriga originalet har lemnat ett mycket felaktigt arbete, men fullt af arkaismer, hvilka saknas i munkens afskrift från 1430-talet, under det denne deremot återger boken redigt och felfriare på sin tids språk. Så ungefär äfven här! Visserligen hafva vi i detta fall blott 200 rader till jemförelse, men spåren i fragmentet af en föryngrande renskrifvare äro dock omisskänliga, om än ej talrika. Vi kunna åtminstone ej annorlunda uppfatta utbytena från witra till wisa, mykla till manga, warden till wardha, uitna till vena, täfka till smaka, slikir till tholikir, ther innan byggia till ther biggia, ovitur till owiis. Flera utelemningar vittna ock om en hand, som tagit sitt uppdrag lättare och mindre noga än den yngre.
