Tre gånger sedd och redan glömd af alla.
Att dö och lefva, det är hårdt likväl!
Jag måste stiga, eller också falla,
Hvar stund som flyr en lager från mig stjäl.
Bourriennes.
Mig tycks att fröjd och glädje det skall skänka
Att se sig midt bland sina medborgsmän;
Att kunna sig som allas hjelte tänka,
Fastän bemött som allas förste vän.
Napoleon.
Pah, detta folk, som jag med svärdet frälsat
Ur sitt förderf, du känner ytligt blott?
Med samma jubel som det segrarn helsat,
Det skulle följa mig till min schavott.
Här är min storhet vorden ren en saga,
Jag sjelf en lekboll uti dårars hand;
Jag måste åter ut min klinga draga,
Om ej i vester — så i österland.
2.
Rapport.
1838.
”Herr General, jag framåt red
Så tappert som vid Ratan,
Men ingen enda högg jag ned,
ty tom var hela gatan.
Men då jag derom hörnet drar;
Hvad ser jag för en liga?
