3.
En ung Krigare.
1838.
För hin i våld, der förr jäg stod
Och stolt mig uti dansen vände,
Jag kände att jag ägde mod,
Men trodde icke hvad jag kände.
Nu ser jag dock att jag bland män
Har också haft en smula lycka,
Ty jag höll tapprare igen
Än mången annan adelskrycka.
Och samma arm; som — Svea märk!
Blott tryckt förrut den fulla barmen,
Har på en gång gjort underverk,
Hell, kraften i den svenska armen!
Och samma mun, hvars blomsterord
Så väl, hvar vacker flicka känner,
Har nästan gjört epok i nord,
Har ropat eld mot medborgsmäner.
Betydelse mitt namn har fått
I verldens stora stats bedrifter,
Kring land och rike har det gått
Sköldburet utaf dagblads-skrifter.
Hell dagen ock, red storsinthet
Den sig kring Sveas fana vänder;
Och för våra ära vexer det
Nu lagrar upp i alla — gränder.
