Tomterna.
Och under jorden, i de gömda kamrar,
en tomt så till er annan lägger orden,
der på sitt block han oförtrutet hamrar
”Hvad nyhet för du med från ofvan jorden?
Hur går med verket, som så ståtligt göra
de vise herrarna i höga norden?”
Och så den andre småler i hans öra:
”På höga ställningar de vise sitta
och konsterfaret murarslefven föra.
Och månget mäkta fyndigt råd de hitta
att göra splitternytt utaf det gamla,
och lappa refvorna, så godt de gitta.
Och uppå murar, färdiga att ramla,
de bygga granna torn att folk förvilla,
och sig en skön och evig ära samla.
Det är en fröjd att se, — och icke illa
det kläder dessa nobla riksgesäller,
hur de på hvar sitt håll sin bygglust stilla!
I guld och band, — det kramset pengar gäller!
de sitta der i solskenet och lysa;
af sjelförnöjelse då bröstet sväller,
