Den här sidan har korrekturlästs
Men nerkring stå en mängd, som bifall mysa
och för hvart slag af slefven djupt sig buga,
och ropa prosit, när de vise nysa.”
”Godt! Det är synd att dem ur leken truga;
de roe sig! Må glädjeropen skalla!
Det tar dock slut, så påstå visa sluga.
Ty dömd är byggningen likväl att falla;
allenast snällt vi på dess grundval knacka
Och verka uti samma riktning alla.
När så vi hunnit allting undanhacka,
att på en hvalfsten blott det hela trycker,
sin konst de vise skola lagom tacka.
Ett slag! . . . I djupet det alltsammans rycker,
och herrskapet med ängsliga fasoner
skall brådtom få att klättra ner; jag tycker,
att det är skada dock på guldgaloner!” . . .
Orvar Odd.
