Den här sidan har korrekturlästs
32
som ett månljus öfver land och vatten,
som en vårfläkt öfver hafven.
Ingen sorgens hand
trycker sinnet ner,
endast friden ler
öfver grafvens land,
till dess evighetens morgon tänder
purpurljus kring nattens länder.
2.
Hafvet.
Se hur hafvets vågor svalla,
hur de jemt mot stranden slå,
och hur solens strålar falla
kring dess stora fält, detblå.
Glade på dess böljor flyta
menskor hän till fjerran riken,
fågeln gungar på dess yta
i den spegelklara viken,
svanen sjunger deruppå.
Evig strid och oro härdar
hafvets bölja ut sä lätt,
mellan öar, skär och verldar
går hon kring den vida slätt.
Än hon leker glad vid stränder
smyckade med blomsterbräddar,
och ibland med stormens händer
dem en graf i djupet bäddar,
som på hennes vägar trädt.
