Att Amerika producerar hvete billigt är ju för öfrigt endast allt för väl kändt af den gamla världens jordbrukare, som ständigt ropa om skydd mot denna öfvermäktiga konkurrens. Man påstår ofta, att amerikanarne äro öfverlägsna därför att de ständigt kunna ta upp ny jord, när de utsugit den gamla. Detta har varit sant, men är det icke längre. Den verkliga orsaken till, att man i Amerika, äfven om vi alldeles bortse från jordräntan, förmår producera hvete liksom andra landtbruksprodukter långt under våra kostnader, är en rationell landthushållning och en hög teknik.
I de allra flesta fall, som anföras i den amerikanska statistiken, ha lönerna stigit. Dock finnas några fall, där de sjunkit, så t. ex. i urfabrikationen. Men om man närmare undersöker saken, skall man finna, att de gamla, väl betalda arbetarne, nämligen urmakarne, ersatts af en helt ny och lägre klass af arbetare och arbeterskor. Den lön, som denna klass nu förtjänar i urfabrikerna, är efter allt att döma betydligt högre än de förut förtjänat. Hvad dem beträffar, har alltså. den nya tekniken medfört ett steg framåt. Man kunde möjligen vara tveksam om huruvida utvecklingen varit fördelaktig för urmakarne, Innan vi besvara den frågan, måste vi emellertid se hvad statistiken berättar oss om urfabrikationen efter den gamla och den nya metoden. I en modern amerikansk fabrik användes 1,800 personer, hvaraf större delen kvinnor. Arbetet är uppdeladt i öfver tusen olika operationer. Man kan göra sig en föreställning om hvilken arbetsfördelning detta betyder, och hvilken fulländad organisation af hela fabriken ett sådant arbetssätt förutsätter. Det gäller nu att jämföra arbetskostnaden för 1,000 verk till fina fickur med bygeluppdragning efter denna nya metod och efter den gamla. Handtverket behöfde för att producera den nämnda kvantiteten 241,866 timmar; fabriken gjorde det hela på 8,243 timmar. Urmakarne förtjänade
