gamla, att detta icke lönar sig, så måste man pensionera dem, alldeles som man pensionerar ämbetsmän, då man indrar platser, som på grund af ändrade förhållanden befunnits onödiga.
Vi ha nu visat, för det första att hvad som för närvarande produceras är för litet för att det skulle räcka till någon mera betydande förbättring af de fattigare klassernas läge, för det andra att den förbättring, som hittills ägt rum, väsentligen har sin grund i industriens utveckling och i hvarje fall hade varit omöjlig utan denna utveckling. Vi kunna också på en tredje väg öfvertyga oss om sanningen af vår sats, att den ekonomiska möjligheten till ett socialt framåtskridande ligger i en höjning af det mänskliga arbetets produktivitet.
När det gäller den enkla praktiska frågan: hur skola vi kunna skaffa våra arbetare högre inkomster? så borde det ju ligga närmast till hands att gå till de länder, där arbetarne för närvarande ha mycket högre löner än hos oss, och undersöka hur detta är möjligt. På det sättet borde vi kunna skaffa oss ganska tillförlitliga upplysningar om i hvilken riktning vägen till en höjning af våra arbetares ekonomiska ställning går. Men en sådan undersökning visar, såsom vi i förra föreläsningen sett, att de höga löner, som betalas i England och framför allt i Amerika, endast äro möjliga genom arbetets högre produktivitet. Däraf kunna vi näppeligen dra mer än en slutsats, nämligen den att vi också måste bringa upp vårt arbete till den högsta produktivitet, som den moderna tekniken medger. Utan att göra det är det helt enkelt omöjligt att få upp våra löner i nivå med de amerikanska. Tag en genomsnittsfabrik i Sverige och dela hela profiten mellan arbetarne, och de skola ändå icke på långt när komma upp till hvad arbetare i de bästa amerikanska fabrikerna utan
